Snart är dagen här.

 

Tidigare i år svarade jag på massa förberedande frågor inför en intervju.

På ett par veckor ungefär så skrev vi tillsammans 36 A4-sidor med frågor och svar.

J (intervjuaren) ställde så klockrena frågor.

Han fick mig att tänka till på andra sätt och tänka på saker som jag bara har accepterat tidigare.

 

Nu på fredag ska J komma hit och intervjua mig och gå djupare in på saker som jag har skrivit i svaren.

 

Just nu är det svårt att tro att detta är sant.

Min text i hans bok kommer kunna hjälpa andra människor, ge dom hopp om att livet faktiskt blir bättre.

Min text kommer kunna hjälpa andra att förstå personer med diagnoser. Det finns inga gränser för vad den boken kommer kunna göra.

 

En kille och en tjej till kommer att medverka i boken, personer som J känner.

Så skriver han till mig och frågar om han vill vara med i boken.

Vilken ära och lycka han gav mig. Tack vare honom så är jag ett steg närmare min dröm.

Kommer alltid att vara evigt tacksam för honom!