1 December hade jag möte med min chef, arbetsförmedlingen och min handläggare på försäkringskassan om att få en anställning på 25%, men då sa de helt plötsligt nej och att jag skulle ta 6 månader på mig att komma upp till 50%.

22 December började jag med 50% och fortsatte med det fram till 6 Mars.

På det mötet sa M från arbetsförmedlingen att jag skulle fortsätta med praktik i 6-12 månader till.

Jag behöver nog inte berätta att jag var nära på att säga både det ena och det andra.

Efter lite velande fram och tillbaka så kom vi fram till att det blev en utvecklingsanställning på 75% :)

Jag har nog känt alla känslor man kan känna under denna perioden.

Min första dröm om arbete hade jag när jag var 5 år gammal. Jag ville bara komma ifrån skolan, tonåren. Bli äldre, jobba, ha kontroll. Att sen få höra ifrån läkarna att jag troligen aldrig skulle kunna jobba var som en kniv i hjärtat.

Jag trodde på läkarna, dom ska ju veta vad dom pratar om och hjälpa andra att leva bra.

Psykiatrin svek mig.

Men nu kan jag leva med kunskapen att jag bevisade dom fel