Tän dig att du är 19 år gammal och har mått psykiskt dåligt hela ditt liv.

19 år som du har mått så dåligt att du inte vågar sova för att mardrömmarna har tagit över din vardag.

19 år då du har varit paranoid, orolig, ångesten har styrt din kropp så du ligger i sängen med kramp.

Då panikångestanfallen tar över alla stunder.

Spenderar alla sömnlösa nätter gåendes som en zombie.

Sedan får du äntligen ett svar på varför det har varit som det har.

Du får ett löfte om att du kommer att bli bättre, att du ska få hjälp att lära dig att leva med det och lära dig att hantera det.

Bara för att på det stället få höra att du är så trasig och förstörd att du allra troligen aldrig kommer att kunna jobba. Vid 19 års ålder.

Den tiden i livet då man sa ge sig ut i arbetslivet och bli självständig.

Den tiden i livet som borde bli ett nytt spännande kapitel blir istället ett helvete.

Du får se hur alla dina vänner skaffar jobb, lägenhet, ett nytt liv.

Du sitter hemma med ett papper som säger att du, i andra ord, är värdelös.

Som barn så får man ofta höra att de som lever på bidrag är dåliga för att de lever på skatten som andra betalar.

Att de bara är ivägen och gör det sämre för andra som "faktiskt" behöver skattepengarna.

Sen sitter du själv där som det folket du har hört så mycket dåligt om.

Jag bad om en sjukskrivning efter att jag fick mina diagnoser. Jag ville ha det, behövde ha det, för jag kände att jag inte klarade av att jobba just då.

Så missuppfatta mig inte, jag är otroligt glad över att jag fick min sjukskrivning.

Men läkaren som frågade mig om varför jag ville ha en sjukskrivning trodde direkt att jag för evigt skulle behlva vara sjukskriven.

19 år och behöver prata om förtidspensionering.

Vet ni hur det känns för en 19 åring att få höra att du är förstörd och värdelös.

19 jävla år var jag och jag trodde på dem i flera år!

Dom tog 4 år ifrån mig som jag aldrig kan få tillbaka!

Dom ville bara höra allt det negativa om mig. Men dom tänkte inte på det positiva!

Att jag har ADHD, som gör mig anvis. Att jag är född i Oxens stjärntecken, som gör mig envis. Att jag är en Lindbergare och en Qvist, som gör mig envis.

Jag är jävligt envis och det har gett resultat, att jag nu blir anställd på 75%

Läkarna sa att jag nog aldrig skulle kunna jobba, att 25% vore ett mirakel om jag ens klarade det.

Läkarna hade fel om mig. Jag lät dom sätta mina gränser för var jag var kapabel att göra.

 

Snälla, låt ALDRIG någon annan sätta dina gränser.

Spelar ingen roll om det är folk i din omgivning eller om det är en läkare.

Lät inte någon annan få dig att känna dig värdelös eller som att du inte hör hemma någonstans.