Varje nyår så säger folk att det är en ny start.

Min nystart var när jag fick mina diagnoser.

 

När jag fick mina diagnoser så fick jag det jag hade sökt efter i flera år. Ett svar, det som saknades, det jag hade sökt efter i flera år.

Själva utredningen var jobbig, men det var efter det som det riktiga jobbet börjare. Jag såg småsaker som skapade problem, saker som inte var "socialt normalt".

Det var verkligen som att lära sig ALLT från början.

Jag fick åter igen lära mig att prata med folk, välja rätt tillfällen att säga saker, lära mig att acceptera saker, hantera saker, lära mig att förstå saker i livet som jag tidigare hade haft jätte problem med.

 

Jag tycker att man ska vara den man är, inte låtsas vara någon annan bland folk. Men vissa saker med en diagnos behöver man lära sig att hantera bland folk för sin egen skull. Som förr så reagerade jag alltid fysiskt på mindre än en sekund. Men nu har jag lärt mig att inte reagera direkt, utan att göra det hemma istället. genom det så blev det att jag var tvungen att hålla mig lugn och då kunde jag sen tänka igenom händelsen i lugn och ro och det blev lättare att släppa det.

 

Bara för att man har fått sin diagnos/diagnoser så betyder inte det att det genast blir lättare. Det krävs mycket arbete och tålamod.

Det finns folk som kommer att stötta och pusha, det finns folk som alltid kommer att sig dina fel och se dig som den personen du var och vägra se att du har ändrats.

 

Man kan välja att bli bitter och tänka att "'äsch, dom ser bara det dåliga, varför ska jag då försöka bli en bättre person?"

Man kan välja att bli en storm. Du kan se dessa människor som små vindputsar som bara bygger på styrkan. En dag kommer du vara så stark att du kommer svepa fram och vara starkare än något annat. Ta energi från de som står emot dig. De lägger energi på dig och du lägger energi på dig själv, vem har mest i slutändan, vem är starkast i slutändan?