Om en person kommer till dig och berättar att hen blir mobbad och berättar vad mobbaren/mobbarna säger och gör mot hen, säger du till hen att hen reagerar fel?

Tänker fel, känner fel, gör fel?

 

Vi som har diagnoser för höra detta regelbundet.

Att vi missuppfattar, inte förstår, överreagerar, bara är känsliga.

Vi gör allt vi kan för att funka som er. Vi äter medicin, vi tvingar hjärnan att fungera på ett sätt som inte är normalt för oss.

Vi pressar våra hjärnor att klara av det ni klarar av, på samma sätt.

Men vi får fortfarade höra att vi är fel.

När samhället påpekar att vi gör så mycket fel, då säger samhället att vi är fel.

 

Samhället isolerar oss från andra. Vi får höra att vi inte duger, att våra hjärnor inte är tillräckligt bra.

Vi vågar tillslut inte öppna munnen bland folk för vi får höra att vi säger fel saker, pratar vid fel tillfälle.

 

Tänk dig att du regelbundet för höra detta.

Du pratar för mycket för att sen få höra att du pratar för lite.

Du gör för mycket för att sen få höra att du gör för lite.

Att du är jobbig att vara med för att du antingen är för arg eller för ledsen.

Att du är för noga för att sen höra att du är för slarvig.

Att du berättar för mycket för att sen höra att du berättar för lite.

 

Vi blir pressade över gränsen men alla krav.

Tänk dig att du har flera personer som följer dig överallt och säger att du gör fel och säger hur du ska göra istället.

 

Jag önskar att mina framtida barn kan få leva i en värld där alla olika hjärnor är accepterade och hyllade.

Där det inte spelar någon roll hur stor procent av alla som sitter i fängelse som har adhd, som använder droger.

En värld där man istället kan läsa om hur många procent av alla uppfinnare det är som har adhd, hur många procent framgångsrika det är som har adhd.