Den senaste tiden har varit lite kaos.

 

Abf strulade så klart med anställningen så dom drog ut på det ordentligt. Sen ville dom helt plötsligt igen att jag skulle fortsätta med att bara praktisera, att jag förstörde för mig själv genom att ta en anställning.

Att det skulle förstöra för min sjukskrivning, att jag inte kan bli sämre igen och inte orka jobba.

 

Jävla idioter att säga så till någon som har kämpat arslet av sig för att ta sig dit man vill!

Men tack vara min chef (Tjoho jag har en chef) så lyckades dom inte med deras skit så nu är jag äntligen anställd!

Började processen i december för att få en anställning på 25% och nu jobbar jag 75%

Jobbar onsdag-onsdag och sen är jag ledig i 6 dagar!

Awesome schema om jag får säga det själv!

 

Äntligen kan jag klaga över det som andra kan klaga över! Att man är trött, att man vill vara hemma, att chefen är dum! (Det är hon verkligen inte, men ni fattar grejen)

 

Jag är så otroligt tacksam över min chef M och det hon har gjort för att få det att funka med allt. Jag tror verkligen inte att jag hade kunnat få en bättre chef. Tack vare hennes andra jobb så vet hon hur mina diagnoser funkar och vad som behövs från henne för att jag ska kunna göra bästa möjliga jobb. Hon ifrågasätter inte, hon accepterar och hjälper mig hitta en lösning och lugnar mig.

Jag kan verkligen inte uttrycka i ord vad tacksam jag är!

 

Vet ni vad?

Livet är faktiskt väldigt bra;)